• Spädbarn
• Bygga en familj
• barn
• Allmänt Paren
• nyfödda
• tonår
• småbarn
• Graviditet

Komponenter i god kommunikation

Här är de delar av god kommunikation som du bör tänka på när du relaterar till ditt barn i medelåldern.

Lyssningsförmåga

En viktig del av kommunikationsutbytet med ditt barn är att ta emot meddelanden från henne. De kan vara verbala meddelanden (frågor, förfrågningar) eller icke-verbala (handlingar eller icke-åtgärder). Att lyssna är en inlärd färdighet, och med ansträngning kan du bli bättre på det. I processen kommer du att vara ett gott exempel för dina barn, och de kommer också att bli bättre lyssnare.

Aktivt lyssnande är den centrala komponenten i kommunikation. När du blir en aktiv lyssnare säger du till ditt barn att kommunikationskanalerna är öppna. Du inser att ditt barn har ett behov och/eller en önskan att dela sina känslor och tankar, och att du är mottaglig.

Det finns flera färdigheter och tekniker involverade i aktivt lyssnande som kommer att minska sannolikheten för att du kommer att vara dömande eller kritisk, eller kommer att föreläsa eller förringa. Dessa färdigheter låter dig hjälpa ditt barn att komma i kontakt med vad hon verkligen känner och tänker, analysera det och sätta det i perspektiv så att problemen inte verkar större än de verkligen är. Det kommer också att bygga ett band mellan dig och din unge och göra henne mer mottaglig för vad som finns på din sinne.

För att bli en aktiv lyssnare:

• Sätt av tid att lyssna. Blockera distraktioner så mycket som möjligt. För att höra och förstå vad ditt barn har att säga måste du vilja göra det och vilja hjälpa ditt barn med alla bekymmer hon har för tillfället. Vissa föräldrar och barn tycker att de kan kommunicera bäst precis innan läggdags eller när de delar på ett kvällsmellanmål.
• Lägg åt sidan dina egna tankar och synpunkter och placera dig själv i sinnesstämning för att ta emot information från din ungdom. Ge henne din fullständiga uppmärksamhet och försök att sätta dig själv på hennes plats så att du bättre kan förstå vad hon upplever. Få henne att känna att du värdesätter hennes tankar och anser att de är viktiga och att du är lyhörd för hennes synvinkel.
• Lyssna på, sammanfatta och upprepa för ditt barn meddelandet du hör. Detta kallas reflekterande lyssnande. När det är lämpligt, berätta försiktigt vad du tror att hon försöker säga. Papegora inte bara vad du hör, utan gå under ytan till vad din unge kanske tänker och känner. Kom ihåg att de talade orden kanske inte är det sanna eller fullständiga budskapet. De underliggande meddelandena kan inkludera känslor, rädslor och bekymmer hos ditt barn. Tilldela dessa känslor ett namn eller etikett ("Det låter för mig som om du är rädd... ledsen...arg...glad").
• Behåll ögonkontakt medan ditt barn pratar. Visa ditt intresse genom att nicka på huvudet och emellanåt skjuta in "dörröppnare" eller oförpliktiga svar som "Ja...jag förstår...Åh...Vad sägs om det." Uppmuntra henne att fortsätta prata. Även om dessa kan verka som passiva svar är de en viktig del av kommunikationen.
• Acceptera och visa respekt för det ditt barn uttrycker, även om det inte stämmer överens med dina egna idéer och förväntningar. Du kan göra detta genom att vara uppmärksam på vad din ungdom kommunicerar, utan att kritisera, döma eller avbryta.
• Skapa möjligheter för ditt barn att lösa de problem hon kan ställas inför. Uppmuntra och vägleda henne. Be henne studsa idéer från dig, vilket så småningom kan föreslå lösningar på problem.

  När föräldrar är aktiva lyssnare kan andra människor beskriva dem som att de har god intuition och att de är "inställda" på sina barn. Processen med aktivt lyssnande kommer att hjälpa ditt barn att förstå sina känslor och vara mindre rädd för de negativa. Det kommer att bygga broar och skapa värme mellan dig och ditt barn. Det kommer också att hjälpa henne att lösa sina egna problem och få mer kontroll över sitt beteende och sina känslor. Och om ditt barn ser dig som en aktiv lyssnare kommer detta att göra henne mer villig att lyssna på dig och andra.

  Du kan övervaka hur aktivt du lyssnar genom att se efter signaler om att du inte lyssnar bra. Om du känner dig uttråkad av samtalet, distraherad, tittar dig omkring eller bort, eller känner dig förhastad, eller om du känner att du slösar bort tid, lyssnar du inte aktivt.

  Även när du tycker att du och ditt barn gör ett bra jobb med att lyssna och kommunicera, är det en bra idé att testa det intrycket då och då. Du kan be henne upprepa så gott hon kan vad du har försökt säga – antingen orden eller känslorna. På samma sätt bör du försöka sammanfatta och upprepa vad det är som du hörde henne säga.

  Talteknik

  När du pratar med ditt barn bör du försöka göra det till en positiv dialog, snarare än att döma eller lägga skulden. Det innebär vanligtvis att man väljer "jag"-meddelanden snarare än "du"-meddelanden, särskilt när man försöker ändra eller uppmuntra visst beteende.

  "Jag"-meddelanden är uttalanden som "Jag har säkert problem med att hitta saker på mitt skrivbord när det inte har rätats upp av den sista personen som använde det." "Jag behöver mer tystnad när jag försöker läsa." "Eftersom jag är så trött skulle jag verkligen vilja ha hjälp med att städa upp middagsdisken."

  Dessa "jag" uttalanden kommunicerar effekten av ett barns beteende eller handlingar på föräldern. Men de är mindre hotfulla mot ett barn än "du"-meddelanden, även om de fortfarande förmedlar en ärlig känsla eller budskap. De kommunicerar också hur ett barns beteende påverkar hennes föräldrar och uppmuntrar henne att ta ansvar för att räta upp pappas skrivbord eller hjälpa till att städa köket. De kommunicerar förtroende – visar föräldrarnas vilja att uttrycka sina egna känslor och sin tro på att deras barn kommer att reagera på ett positivt och ansvarsfullt sätt.

  Däremot är "du"-meddelanden uttalanden som "det ska du aldrig göra." "Du gör mig så arg." "Varför lyssnar du inte?" Dessa meddelanden är mer barnfokuserade och är mer benägna att skapa en kamp mellan dig och din ungdom, sätta ett barn i försvar, uppmuntra personliga motargument och motverka effektiv kommunikation.

  Ännu värre är de "nedskjutna" meddelandena som dömer eller kritiserar en ungdom. De kan innebära att ropa ut, förlöjliga eller genera barnet. Dessa meddelanden kan ha en allvarlig negativ inverkan på den unge och på hennes självkänsla. Om du kommunicerar budskapet att ditt barn är dåligt, dumt, hänsynslöst, en besvikelse eller ett misslyckande, är det så hon sannolikt kommer att uppfatta sig själv, inte bara under sin barndom utan i många år därefter.

  Med "jag"-uttalanden får barn dock budskapet i ett mer positivt ljus. De säger ofta saker som "Jag insåg inte att ljudet jag gjorde störde dig." Eller "Jag är glad att du sa till mig att du var så trött. Jag hjälper dig med en extra syssla eller två." Barn tar ofta lätt på sig mer ansvarsfulla roller om de görs medvetna om situationen och andras känslor och behov och inte blir "nedsatta" i processen.

  Naturligtvis, även med "jag"-meddelanden är du inte garanterad framgång. Barn kan bortse från meddelandet, särskilt när du först börjar använda "jag"-påståenden. Om detta händer, upprepa ditt "jag"-meddelande, kanske säg det på ett annat sätt och med större intensitet. Var villig att säga något i stil med "Så här känner jag mig, och jag uppskattar inte att mina känslor ignoreras."

  Om du konsekvent har visat att du är mottaglig för och respekterar ditt barns känslor och tankar, kommer hon förmodligen att vara mer lyhörd för dina egna "jag"-uttalanden. Ge det lite tid. Barn i medelåldern kommer vanligtvis ikapp relativt snabbt.

  Var också lyhörd för ditt tonfall när du kommunicerar med ditt barn. Det bör överensstämma med ditt budskap. Låt inte dina känslor förvirra budskapet du försöker förmedla.

  Var så konsekvent som möjligt med alla dina barn. Du bör ha samma kommunikationssätt och stil med alla barn, även om de unika aspekterna av varje relation och varje barns temperament kan kräva vissa modifieringar. Verkar inte spela favoriter eller vara mer accepterande av en ungdom än en annan.